In Memoriam

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.”
citat Alf Henriksson.

Så inleder Alf Henriksson en av sina många dikter, för övrigt en av mina favoriter.
Några få ord, ett par meningar, som sammanfattar en känsla så kärnfullt.

Häromdagen nåddes jag och mina föreningsvänner av ett tragiskt dödsbud, då vi fick veta att vår gamla vän Tommy Andersson avlidit under söndagen. Alldeles för tidigt och naturligtvis helt orättvist. Nu när det var tänkt att han skulle få njuta av livets glansdagar med en liten extra guldkant på tillvaron, så blev det istället en tid med döden som följeslagare. Helt klart är att livet blir inte alltid som man tänkt sig.

Tommy hade som många vet varit väldigt sjuk under en längre tid, men vi hoppades och trodde att det skulle rätta till sig igen. Egentligen förstod vi nog alla hur illa det var, men hoppet är som man säger det sista som lämnar människan, så vi levde nog alla i en form av förnekelse.

Personligen lärde jag känna Tommy via föreningslivet där vi samverkat i många grupperingar. Fotfänikan, Gustavianerna, Carolinerna och på slutet även inom Hemvärnet. Alla är de föreningar där Tommy var ett stort tillskott och en glädjespridare.

Vi hade bägge en längtan att göra mer och besöka fler platser runt omkring Europa i framtiden, men nu blev det inte så. Helt oväntat rycks Tommy ifrån oss och här står vi nu och känner oss inte så lite snopna.

Nu kan ju väl i och för sig det oväntade också vara det väntade, men när det sker så är känslan likväl så oväntad. Inte nu. Inte redan. Varför? Tiden stannar en stund för oss men rusar förbi för någon annan.

När något förändras så att världen aldrig mer blir densamma mer, då finns det ett före och ett efter. Det ena behöver inte vara sämre än det andra. Bara annorlunda…

Tiden har hejdat sig ett slag och världen blir aldrig densamma mer. Vi gråter en skvätt och tiden tar fart igen. Vi tvingas acceptera förändringen så sakta i takt med att våra tårar klingar av. Jag är helt övertygad om att Tommy finns där någonstans och håller ett vakande öga på oss. Det enda vi kan göra är att hålla fanan högt och försöka göra honom stolt samtidigt som vi vårdar hans minne.

Björn Ulfvensköld
Sekreterare - Gustav II Adolfs fotfänika

Omni Robur In Pedite