Musköt

De första eldhandvapnen tillverkades på 1300-talet. De bestod av ett rör som låg i en stock eller som hade en stjärt som stöddes i armhålan eller mot axeln. Vapnet tändes med lunta som hölls i ena handen. Under 1400-talet tillkom en tvåarmad hävstång som förde luntan till fänghålet; då kunde vapnet hanteras av endast en man. Luntlås, hjullås, flintsnapplås och flintlås var avfyrningsanordningar som successivt under 1400-1600-talen förbättrade eldhandvapnens eldhastighet och och funktionssäkerhet. Det spanska infanteriet införde musköten under 1500-talet. Den var ett effektivt vapen mot dåtida harneskklädda soldater. Vapnet vägde till en början 11 kg och stötades av en gaffel, s.k. forkett. Räckvidden var ca 200 m. Vid denna tiden började man använda patroner vilket ökade eldhastigheten. Luntlåsmusköten undanträngdes så småningom av flintlåsmusköten under 1600-talets senare del. Kavaleriet beväpnades med kortare gevär, som kallades karbiner.